Läs krönikan skriven av vår operativa chef, Ruth Anastacio.

Det osynliga problemet, av Ruth Anastacio.

Under åren som jag har arbetat har jag genomfört flera utbildningsprojekt. Men förutom de workshops som vi genomför i samhällen för att förändra familjers matvanor eller förbättra lantbrukspraxis, har jag aldrig fokuserat på vuxenutbildning. Jag ignorerade att våra presentationer och manualer som innehöll mer text än bilder, inte skulle förstås av de som aldrig gått i skolan. Bristande läs- och skrivkunskaper var aldrig ett problem, men inte för att vi visste hur vi skulle hantera det, utan för att det var ett problem som vi föredrog att ignorera.

Enligt utbildningsministeriet är det för närvarande bara fyra av tio elever som går ut gymnasiet*. De som inte gått i skolan eller bara studerat några år utgör nästan 30% av befolkningen i Peru. Utbildningsministeriets satsningar, som har resulterat i 845 utbildningsinstitutioner för alternativ grundskola (CEBA) över hela landet, blir obetydliga, med tanke på att det är 9,6 miljoner som behöver utbildning.

Enligt den senaste statistiken från Perus nationella statistikinstitut framgår det att 1 335 106 personer över 15 år inte kan läsa eller skriva. Denna siffra hänvisar emellertid bara till personer som helt saknar grundläggande läs- och skrivkunskaper. Den inkluderar alltså inte människor som gått i skolan och som sedan glömt bort hur man läser och skriver.

De bristande läs-och skrivkunskaperna i Peru är ett problem som osynliggjorts. Även om det finns hundratals problem som är mer akuta, bör fokus ligga på utbildningssektorn, särskilt med tanke på de bristande förhållanden som skolorna tvingas finna sig i. Trots detta satsas det mer på kommande generationer medan nuvarande generationer ignoreras helt. Det räcker med att se över offentliga utvecklingsplaner för att se att det inte finns någon som helst aktivitet som satsar på vuxenutbildning.

Men varför satsar man inte på läskunnighet hos vuxna? Otroligt nog beror det på bristande efterfrågan, enligt utbildningsministeriet. Men de allra flesta utbildningsinstitutioner för alternativ grundskola ligger i områden som är otillgängliga för landsbygdsbefolkningen eller har scheman som är omöjliga att kombinera med familj eller med den arbetsdynamik som vuxna som lever under utsatta förhållanden har.

Enligt information från den statistiska portalen för utbildningskvalitet (Escale) finns det 625 statliga utbildningsinstitutioner för alternativ grundskola. De har 1 672 lärare och har ansvar för 28 261 personer. I Perus 24 regioner finns det enligt 2017 års folkräkning cirka 1,4 miljoner vuxna peruaner som inte kan läsa och skriva. Denna siffra visar att utbildningssektorns satsning endast når ut till 2% av befolkningen som behöver utbildning.

Vad görs för denna stora del av mänskligt kapital som ansvarar för ekonomin och utvecklingen i vårt land? Om bristande läs- och skrivkunskaper fortsätter att vara ett osynligt problem, kommer en stor del av Perus invånare att nekas utveckling. Enligt landsvisionen för 2050, sa presidenten att ett av målen är att alla ska nå sin fulla potential. Detta mål kommer att vara omöjligt att uppnå om vi inte genast skapar lösningar för att utbilda vuxna och säkerställer att alla vuxna i Peru kan läsa och skriva.

*I Peru går man i gymnasiet från 12-16 års ålder.

 

Do you prefer English? Click here!